Borelios och erlichios - två otrevliga sjukdomar som fästingen kan föra med sig. Det kan vara svårt att skilja sjukdomarna åt eftersom symtomen är lika: feber, trötthet, nedsatt aptit, ovillighet att röra sig, hälta och olika former av neurologiska symtom. Behandlas med antibiotika
 

Symtomen kan uppträda året om, under föresättning att djuret har exponerats för fästingar någon gång under året. Vid ehrlichios kan även blodbrist och blödningar förekomma. De vanligaste symtomen vid kronisk sjukdom är trötthet och rörelsestörningar.

Behandlas med antibiotika

Både borrelios och ehrlichios kan behandlas med antibiotika. De flesta djur som drabbats av borrelios eller ehrlichios tillfrisknar helt. Endast ett mindre antal djur utvecklar kroniska symtom. Däremot finns det en risk för att djuren kan bli infekterade på nytt. Det är viktigt att komma ihåg att många djur som blir smittade inte visar några tecken på sjukdom.

Några andra exempel på fästingburna infektioner:

Babesios hos nötkreatur som orsakas av en protozo, Babesia divergens.

Tularemi (harpest) orsakas av bakterien Francisella tularensis, ger sjukdomssymtom hos skogsharar och gnagare men också människor kan drabbas.

Q-feber orsakas av rickettsien Coxiella burnetti som bland annat förekommer hos får och nötkreatur. Den ger hos människa influensaliknande sjukdomssymtom.

TBE (tick-borne encephalitis; hjärninflammation) är en virusinfektion som sprids med den vanliga fästingen och drabbar varje år mellan 50-100 svenskar. TBE-infekterade fästingar förekommer nästan bara längs ostkusten och på vissa öar i Mälaren. Sjukdomssymtomen är influensaliknande med feber, värk i kroppen , huvudvärk och i sällsynta fall förlamning av enstaka extremiteter. Dödsfall är sällsynta, men konvalescenstiden kan vara lång. Enstaka verifierade fall hos hund finns rapporterade.

Listan på sjukdomar kan göras mycket längre och dessutom bidrar sannolikt fästingar till att sprida infektioner som vi idag inte har en aning om att de existerar.


Hur kan man skydda sig mot fästingangrepp?
För att minska risken att drabbas av en fästingburen sjukdom ska man försöka skydda sig och sitt husdjur från att bli biten av fästingar. Här följer några råd:

• Om man vistas i fästingrik terräng, gör en daglig inspektion av både ”folk och fä”.

• Avlägsna fästingen så snart som möjligt. Det finns olika fästingpincetter på marknaden som gör det lättare att ta bort dem.

• Människor som vistas i fästingrik miljö bör använda heltäckande klädsel.

• Djur kan behandlas i förebyggande syfte med antiparasitära medel, som gör att fästingarna inte biter. Exspot är exempel på ett fästingmedel. Sedan ett par år finns fästinghalsband som är mycket effektiva.Du behöver recept för att kunna köpa ett sådant, så ta kontakt med din veterinär.

• Vaccin finns mot vissa av sjukdomarna, exempelvis TBE-vaccin för humant bruk. I Sverige finns idag inga godkända vacciner för djur.

Lever i tre år
Ixodes ricinus, ”den vanliga fästingen” är överförare av ett stort antal sjukdomar både hos djur och människa. Från det att äggen läggs tills fästingen är könsmogen tar det cirka tre år och fästingens liv består av fyra stadier. Första året lägger honan tusentals ägg. Larverna som kläcks från äggen ”äter ett blodmål” nästföljande år, faller till marken och utvecklas till nästa stadie, nymf. Efter att ha ätit ytterligare ett blodmål det tredje året utvecklas nymfen till vuxen fästing.

Lurar i gräset
Fästingen har inga riktiga ögon, men kan uppfatta ljus och mörker. Den kryper upp på ett grässtrå eller liknade och väntar på att ett värddjur ska komma förbi. När värddjuret närmar sig uppfattar fästingen vibrationerna i marken, ljusförändringar, värddjurets värme och koldioxiden i utandningsluften från värddjuret, och försöker då krypa upp på värddjuret.

Källförteckning:
Sveriges Veterinärtidning, Tema: Fästingburna infektioner. 1994, nr 7.
Veterinary Parasitology. Ed. GM Urquart et al. 1996, 2th ed.
Sveriges Veterinärtidning, Ehrlichia, Suppl. 30, 1999, nr 15.